Från landsväg till stigar med Tom Dumoulin

Precis över den holländska gränsen i den belgiska staden Maasmechelen, väntar mountainbikecyklisten Jens Schuermans på Tom Dumoulin. Det ska bli ett möte mellan två idrottare från två vitt skilda cykelgrenar. Efter att ha tränat bara några få kilometrar från varandra i åratal, blir det faktiskt första gången de cyklar ihop—i skogen, på mountainbikes.

Dumoulin är inte ovan vid offroad-cykling och cyklade ofta MTB under och efter hans professionella karriär på landsvägen. Men han är på väg att ta ett kliv upp idag—och på vilket sätt. Tillsammans, förbereder de sig på att ge sig ut på stigarna och samtala om två världar i cyklingen: mountainbike och landsvägsracing.

Hårdvara för MTB: Två giganter

De två kommer överrens att mötas vid Jens familjehem i Maasmechelen. Snabba blickar på varandras cyklar går snart över i en detaljerad konversation. Bägge cyklar på varsin Giant Anthem, en heldämpad XC-mountainbike—utrustad med XTR.

Tom inspekterar Jens cykel—känner på bromsarna, trycker ihop fjädringen och kontrollerar däckstrycket. "Din cykel är helt annorlunda inställd jämfört med min", säger Tom. De justerar om Toms cykel, specifikt genom att justera läget för reglagen på styret, justera fjädringen och släppa ut luft för att sänka däckstrycket.

Mountainbikes är betydligt annorlunda utformade än landsvägscyklar. UCI:s tekniska föreskrifter för landsvägstävlingar är strikta, medan mountainbike är friare, vilket leder till innovationer som progressiva ramgeometrier. Dessutom är crosscountry mountainbike (XCO) mer explosiv och teknisk. Den här dynamiken kräver en annan sittställning och bikefit än landsvägscykling.

Ute på stigarna

Dagens spänning hamnar i fokus när Tom och Jens tar sats och droppar in på stigen. Jens rör sig aktivt på sin cykel och använder sin sänkstolpe och engagerar sig lekfullt i terrängen. Tom som är van vid en noggrant kalibrerad landsvägscykel, finner att den dynamiska sittställningen och användningen av en sänkstolpe kräver något av en inlärningskurva. Ändå är det uppenbart att han känner sig hemma på en mountainbike.

En gammal kolgruva framför dem förvandlar landskapet till en labyrint, med stigar med betydande höjdskillnader och tekniska utmaningar. Paret delar med sig av sina professionella erfarenheter samtidigt som de cyklar, även om några av Jens ambitiösa val av stigar tvingar Tom till att kliva av och gå. Skrattande reflekterar Tom, “Jag tror att Jens har överskattat mig lite. Han tänkte att jag skulle kunna köra det här i och med att jag är en föredetta yrkescyklist. På landsvägen kör jag utför tillsammans med de bästa, men på en mountainbike var jag tvungen att gå några delar av stigen idag.”

Likheter och skillnader mellan MTB och landsvägscykling

Även om mountainbike och landsvägscykling delar vissa likheter, är de fundamentalt olika. Cykeltävlingar på landsväg betonar den strategiska aspekten, som Tom förklarar:

"Det fina med landsvägstävlingar ligger i det taktiska spelet - teamdynamiken, att hålla sig skyddad från vinden och att veta när man ska börja ta sig framåt. Det var i det där som jag fann så mycket att glädjas åt."

För Jens, känns färdigheterna som krävs för att briljera som mountainbikecyklist helt naturliga: fysikalitet, teknikalitet och individualitet. Och ändå är han noga med att lyfta lagets oumbärliga roll bakom honom: “Att prestera skulle inte vara möjligt utan stödet från så många människor. Vårt team är väldigt nära varandra —mekaniker, soigneurer, alla. Man tillbringar månader tillsammans hemifrån och delar på vinster och förluster.”

För Tom erbjuder mountainbike både en länk till naturen och till en adrenalinrush:

"När man får det där flowet – oavsett om det är på en vacker stig eller under en utförslöpa – så är det en fantastisk känsla. Att både vara nära naturen och samtidigt få den där lilla adrenalinkicken gör det till en väldigt speciell upplevelse."

En korsning mellan flera discipliner

Under de senaste åren har flera cyklister framgångsrikt överbryggat mellan olika cykeldiscipliner, från Wout van Aert och Mathieu van der Poel till Tom Pidcock och Pauline Ferrand-Prévot. Utbytet av färdigheter gynnar bägge sidor. Åktekniker för mountainbike, som cykling nedför, har förbättrat säkerheten för landsvägscykling och prestationsnivån, tack vare personer som Oscar Saiz, en tidigare spansk professionell downhillcyklist som sadlat om och numera arbetar som coach för landsvägscyklister :

“Runt tio-tolv år sedan, kontaktade Louis Delahaye (Rabobank) mig för att hjälpa honom cykla nedför på ett säkrare sätt. Vi började träningen utifrån en säkerhetssynpunkt, men när fördelarna mätt i prestanda blev tydliga skiftade fokuset. Utrustad med effektmätare och GPS, såg cyklisterna tydligt vinsterna i hastighet, självförtroende och energieffektivitet."

- Oscar Saiz

Oscar menar på att “stigtid” är nyckeln att bli en bättre cyklist. Han syftar på cyklister som regelbundet cyklar mountainbike eller cyklar offroad. Åkare som tar med sig den erfarenheten till landsvägen tenderar att utmärka sig i att läsa kurvor, bestämma bromspunkter och behålla fart. Naturligtvis har en del cyklister en naturlig fallenhet för dessa färdigheter utan någon vana av terrängcykling. Men att förfina tekniker är särskilt effektiva för bägge grupperna.

I ett test, körde åkarna en tre minuter lång utförlöpa. Den snabbaste cyklisten öppnade upp ett gap på 15 sekunder. Men tidsdifferensen var inte den mest signifikanta vinsten. Analys av data från effektmätare avslöjade att den snabbaste cyklisten bibehöll en genomsnittlig uteffekt på 90 watt jämfört med den på 180 watt som en av hans lagkamrater noterade. Skillnaden ligger i tekniken. Det här testet visade på hur korrekt teknik kan öka säkerheten, farten och effektiviten under din cykling utför. Med energi kvar för resten av tävlingen.

Detta exempel illustrerar vikten av att se bortom de konventionella sätten att arbeta. I alla sporter är det avgörande att vara öppen för extern input för att få nya insikter och driva på framsteg. Tekniker och innovationer från mountainbike—som avancerad åkteknik—blir alltmer populär inom landsvägscykling. Och omvänt är insikter från tävling på landsvägen, som vetenskapligt drivna hållningar gentemot kost och specifika träningsmetoder, på väg in i mountainbike. Denna korspollinering gynnar bägge discipliner och innebär att man tänjer på gränser och arbetar för att främja varje sport.

Omfamna olikheter

Genom hela cykelturen diskuterar Jens och Tom allt från träningsscheman till minnesvärda ögonblick i deras karriärer. Ett gemensamt tema är vikten av att njuta av det du gör – en princip som innebar att Jens höll sig mountainbike trogen:

Jens:

"Jag älskar fokuset på att träna varje dag, att arbeta mot mina egna mål. Det kanske låter själviskt, men det är så tillfredställande att hantera pressen av att prestera på mina egna villkor. Det är ett av skälen till att jag fortsatt med mountainbike—jag kunde helt enkelt inte se mig själv ge upp alla mina ambitioner. Jag har stor respekt för cyklister som totalt hänger sig åt att vara där för sin lagkapten, men det var inte livet för mig. Mountainbike är annorlunda; det är en mindre, mer intim grupp av proffs där din individuella prestation betyder allt. Om du inte levererar så riskerar du att tappa din plats. Det finns en speciell skönhet i att sätta upp dina egna mål och sedan arbeta hårt för att nå dem. Det är inte alltid som det fungerar, men när det gör det—de ögonblicken är helt enkelt underbara. För mig är mountainbike inte bara en sport; det är manifestationen av en perfekt balans mellan att bli utmanad och belönad - och jag skulle inte byta det mot något annat."

Två världar, två otroliga karriärer: den ena är pensionerad, den andra är fortfarande aktiv. Trots sina olikheter hittar Jens och Tom en gemensam grund i sin kärlek till cyklingen. Som Tom sammanfattar det:

Tom:

"Det är underbart att prata om våra sporter. De är olika men ändå så lika – tävlingsscheman, strukturen i en idrottares liv. En fantastisk dag där vi hyllade två fantastiska sporter.”