I mer än tre decennium har den brittiske fotografen Dan Milner släpat sig själv och sin mountainbike till några av de mest otillgängliga hörnen av vårt jordklot i jakten på sagolika stigar och fotoberättelser han kan dela. Alltid redo att byta ut en hotellnatt mot ett tält säger han att sådana äventyr inte bara handlar om att upptäcka en ny destination, kultur och dess befolkning, utan även om att pressa sig själv och sina gränser.
"Tar vi oss framåt som civiliserade varelser eller vänder vi tillbaka som fegisar?" frågar Professor Lidenbrook med mer än bara lite engelsk högfärdighet. Jag analyserar meningen i mitt huvud medan jag ser en annalkande storm snirkla sig runt topparna framför oss. Den är på väg att ge oss lite av Islands beryktade väder, så likt Lidenbrook har vi ett beslut att fatta.
Att tolka en mening från en gammal films kassa manus kanske inte är det bästa sättet att fatta det beslut som avgör om vi kommer att hinna tillbaka i tid för en eftermiddagsöl eller inte, men precis som Lidenbrooks hjältedåd i 1977 års filmatisering av Jules Vernes klassiska novell, Journey to the Centre of the Earth, står vi inför utmaningar på isländskt vis. Okej, vi cyklar över kargt vulkaniskt landskap istället för att stappla genom en underjordisk passage jagad av giftiga gaser och hungriga dinosaurier. Men en titt på den uråldriga terrängen runtom oss gör att jag tänker att det lika gärna skulle kunna hoppa fram förhistoriska bestar bakom en sten vilken sekund som helst. Island kan ha den effekten på din fantasi: förmodligen är det just därför Vernes bok, fylld som den är med utdöda monster och gigantiska svampar, är så fantastisk.
Vi kämpar på, mer av en vilja att slutföra vår tolv kilometer långa stigrunda än avfärdandet av ett tvivelaktigt manus uppfattning av 'civiliserad' eller 'feg'. Vi väljer att tro på det gamla ordspråket att det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder. Hashtag: Jackor på och fortsätt cykla. Den annalkande stormen är inte helt oväntad; givet Islands position mellan två notoriskt stormiga hav visste vi att komma hit och cykla skulle medföra meteorologiskt tuffa utmaningar - även i juni - men både jag och Shimanoambassadören Andrew Neethling visste att detta karga, färgstarka, oförstörda landskap skulle ha sina belöningar - om vi var villiga att, som Professor Lidenbrook säger, 'ta oss framåt som civiliserade bestar' när ovädret rullar in.
Stigen öppnar upp sig till en amfiteater av häpnadsväckande skönhet - bara de här vyerna är belöning nog för att fortsätta framåt, även utan den långa, slingriga utförslöpan som vi vet väntar oss. Det är ett vanligt förekommande scenario varje dag vi cyklar: vädret ändras varje timme, medan varje sväng på stigen ger oss en ny vy över ännu mera vidsträckt vilda vulkaniska platåer, eller som blir till en öppning mot en utmanande pumptrack som rullar över skrovliga lavahällar som spottats upp ur jordens kokande kittel för flera århundraden sedan, eller kanske för bara några månader sedan. Cyklingen, landskapet och tanken om att existera här - man blir väldigt ödmjuk.
Du kan inte besöka Island utan att känna ödmjukhet - det är förmodligen den största påverkan landet har på en - men det ger även inspiration. Vi cyklar på Islands böljande stigar i tre dagar, genom bitar av dess mest häpnadsväckande landskap. Vi stirrar på kalvande glaciärer och avgrundsdjupa raviner som kluvits av stenblock med otrolig kraft, precis så lätt som en varm kniv genom mjukt smör. Vi kämpar i motvind och trampar på under klarblå himmel. Och när vi åker därifrån lovar vi att komma tillbaka. Likt Jules Verne vet vi att vi bara har skrapat på ytan; gräv lite djupare och vem vet vad mer man kan hitta.
Biografi
I mer än tre decennium har den brittiske fotografen Dan Milner släpat sig själv och sin mountainbike till några av de mest otillgängliga hörnen av vårt jordklot i jakten på sagolika stigar och fotoberättelser han kan dela. Alltid redo att byta ut en hotellnatt mot ett tält säger han att sådana äventyr inte bara handlar om att upptäcka en ny destination, kultur och dess befolkning, utan även om att pressa sig själv och sina gränser.
Ord och bilder Dan Milner
Dela den här artikeln
