Scotty Laughland: A Taste of Italy

Häng med på ett 10-dagar långt äventyr med Scotty Laughland när han utforskar de mäktiga mountainbikestigarna i Italien. Upptäck de fantastiska landskapen och njut av det rika, lokala köket som gör detta land till en sann kulinarisk njutning!

Efter att ha cyklat stigar på platser där det bästa kaffet kommer ifrån, ville jag upptäcka stigar där man kan kan hitta den bästa maten. Italiens kök och kultur går tillbaka i årtionden, men hur är det med landets mountainbikescen? Jag hade tio dagar på mig för att besöka sju olika platser för att få en smak av Italien!

Jag har lärt mig att det är bäst att fråga efter tips av lokalbefolkningen där man befinner sig. Så jag mötte upp guider och cyklister på varje plats som delade med sig av sina favoritstigar och den bästa och godaste maten. Det här skulle bli en mångsidig och delikat mountainbikeresa.

Jag inleder min resa i nordöstra Italien, i La Thuile, som ligger inbäddat i Aostadalen i de italienska alperna. De omgivande landskapen, glaciärerna och höga åsarna med åkbara stigar överallt är imponerande och cyklingen är helt enkelt otrolig. Trakten är känd för att vara en naturlig cykelpark där, tills nyligen, de flesta stigar skapades och formades med enbart handarbete. Sett till platsen har trakten den där känslan av de riktigt stora bergen där du är på ett äventyr med inget annat än ett tunn stigremsa framför framhjulet, men egentligen är du aldrig för långt borta från civilisationen och underlaget, vi nöjer oss med att säga att den är Bellissimo, med enkelt kontrollerade sladdar och uppriven mjuk jord i varje kurva, men ändå ger den så mycket fäste under dina däck!

Därefter reste jag söderut, för att stanna i Alperna som min hemmabas och utforskade nätverket av stigar runt om Valle Variata. Lederna här är fortfarande naturliga och har en rå känsla, men istället för att vara skapade från grunden, är de ombyggda från en befintlig led. En gång i tiden har de använts för att transportera boskap över bergen. Nu har de blivit anpassade till två hjul och den entusiastiska lokala stigföreningen sköter underhållet. Det här var första gången jag förstod hur landskapet skapar det unika italienska köket. Efter en dag på berget under skiftande väderlek, krävdes det rejält med mättande och varm mat och alla ingredienser hämtades, plockades eller producerades från närområdet.

Finale Ligure behöver ingen närmare presentation - platsen ligger i själva hjärtat för MTB-sporten i Italien och det är lätt att förstå varför, med över 250 olika stigar att välja mellan. Jag läste ett citat innan jag gav mig iväg på resan: ‘I varje italiensk stad börjar dagen naturligtvis på närmaste cafe,’ i Finale, kunde det här citatet inte vara mer sant. Medan jag satt och drack en Cappuccino, lyssnade jag på hur deras infrastruktur har växt, hur mountainbike har skapat arbetstillfällen och fört in pengar till inte bara Finale, utan hela trakten som stignätverket sträcker sig till och hur MTB-cykling ses som något positivt av lokalbefolkningen. Och ännu en gång visade sig vädergudarna från sin värsta sida under vår resa. Förutsättningarna var alltså inte de bästa, men jag hade ändå kul. Jag började vid den berömda Nato Base efter att jag kört ‘Roller Coaster.’ Om du har cyklat den så vet du var den har fått sitt namn ifrån och sen tar den slut nere vid havet. Trots att jag var genomblöt så hade jag haft en fantastisk dag som jag avslutade med lite prima Gelato nere vid strandpromenaden!

Längre ner längs kusten anlände jag till hamnstaden Piombino. Det är ett mindre område med stigar som är perfekt för att köra varv efter varv efter varv. Det finns en bra blandning av flowiga, skogiga sektioner kombinerade med tekniska steniga delar och klättringarna var också rätt underhållande. Jag körde flera varv på raken, med en ny stig varje gång och jag hade svårt att ta in den stora variationen som stod till buds! Jag gav järnet runt färska berms, fick luft över hopp, rallytrampade över färskformade sandleriga stigar och skakade nerför stenbeströdda skogsrännor. Jag har alltid varit av övertygelsen att människorna skapar platsen och det kunde inte vara mer sant än just här. Piombino har skapats med hjälp av passion och kärlek och Matteo, stigbyggaren, guiden och cykelbutiksägaren, har gjort Piombino till något riktigt speciellt. Och det låter som att det finns ännu större planer för framtiden.

Från Piombino tog jag färjan till ön Elba som ligger bara 10 kilometer från fastlandet. Ön är lätt att nå med båt och resan tar bara en och en halv timme. Mätt från öst till väst är den bara 27 kilometer bred vid dess bredaste punkt. Ön kryllar av en varierad blandning av stigar och jag skulle börja cykla vid en av de sydligaste punkterna på Elba. Det unika landskapet jag cyklade på hade skapats från den brytning av järmalm som en gång i tiden bedrevs på ön och det hade skapat de perfekta rollers och höjdskillnader som du kunde ta sats och hoppa från. Några lokalåkare hade till och med format ett gäng hopp.

Efteråt begav jag mig till en av de högsta punkterna på ön och det kändes som att jag verkligen befann mig i hjärtat av Elba. Stigen som ledde neråt var en slingrande jordremsa med de mest otroliga panoramautsikterna på båda sidorna. Jag tajmade det perfekt med solnedgången och vyn var rent utomjordlig; det gyllene ljuset som glittrade i havet gjorde det till en magisk scen. Min sista tur på Elba skulle bli i skuggan av Monte Capanne - det högsta berget på ön. Jag droppade ner i långa sektioner bestående av stenhällar, med hårda urbottningar innan jag styrde upp igen för att köra mellan stora stenblock i en lerrik skog full med ormbunkar som ur Jurassic Park.

Min resa skulle nu gå mot nordost och jag skulle besöka cykelparken Bologna Montana Bike Area. Landskapet kontrasterade mot platserna innan - här bestod det mer av böljande kullar, men de var lika vackra på sitt eget sätt. Jag träffade två lokala guider, Mattia och Giovani, som var angelägna om att visa mig det bästa från deras del av Italien. Terrängen var unik och lekfull och plattorna av sandsten jag cyklade på gav ett rikligt överflöd av gott grepp. Området har också en lång historia. Exempelvis hade vissa delar av stigen skapats och använts av tyska stridsvagnar under andra världskriget som tillfartsvägar och de hade lämnat spår från larvbanden ingraverade i klipporna.

Regionen är känd för sin maträtt Ragu alla Bolognese och jag tycker om pasta som är gjord från scratch. Kärleken och uppmärksamheten på detaljer som går in i att skapa deras mat, återfinns på samma sätt i deras stigar. Jag skulle hinna med en sväng till innan middagen. Jag körde genom skogen på sandjordiga, snabba, flowiga och förutsägbara stigar, full fart genom kanaler av lös jord, flinade för mig själv och tänkte att detta kan vara det bästa någonsin i takt med att cykeln studsade fjäderlätt från sida till sida av ravinen. När jag kom tillbaka till Refugio kunde jag bekräfta att Pasta Bolognese smakar bäst i Bologna. Och därmed basta!

Jag fortsatte norrut och tillbaka in i de stora bergen för mitt sista stopp. Men den här gången skulle jag befinna mig på landets östra sida och jag skulle cykla i Val di Fassa under den mäktiga bergskedjan Dolomiterna.

Vädret tog återigen en vändning till det sämre och en storm blåste in tidigare än väntat, så jag fick bara en chans. Jag körde den berömda Tutti Frutti Ridgeline och den gjorde mig inte besviken… Otrolig utsikt på vardera sidan av styret och den smala stigen med ett nu halt toppskikt bidrog bara till stigens tekniska utmaning, men den var fantastisk. Jag avslutade resan med att cykla Fassa and Furious och den var en kontrast mot den övre delen av berget, med lerig lös jord som flög upp från däcken när jag letade efter bromspunkter i det finmaskiga nätet av rötter - det var ett passande slut. Återigen var varje plats lika unik som den innan.

Under 10 dagar fick jag en smak av Italien. Landets varierande terräng, hisnande landskap och utsökta mat matchade det otroliga nätverket av stigar. Människorna var välkomnande och glada över att visa mig det bästa av sina stigar. Jag längtar redan efter att komma tillbaka och utforska mer!

Biografi

Scotty Laughland är en professionell mountainbike-åkare, content-skapare, äventyrare och en av de mest mångsidiga cyklisterna i branschen.